potatisbakelse

”Dom kastade ut pengar på underbara stora glasyrkakor och gräddbakelser” (Jack Kerouac)

Egentligen finns det väl smulor av jäv på det fat jag placerar denna recension. Det är inte så att jag arbetar på Konditori Drott, har planer på att göra det, eller ens att jag kommer från Enköping. Men Enköping för mig, eller snarare Konditori Drott, är precis emellan två av mina verkligheter: platsen där jag tillbringar en kvart eller två i väntan på anslutande tåg mellan det som vi väl kan kalla studentlivet i Uppsala, och den lilla byn i Västergötland där jag växte upp. Fast, det spelar nog egentligen inte någon roll. I diskarna på Konditori Drott gnistrar såväl brysselkex som princessbakelser och grismunkar, och kaffe serveras för en rimlig penning från åtminstone den arla timman sju. Caféet är fyllt av läcker och gammeldags inredning (fullt ut trettiotal!), plastpelargoner och män i blåkläder, det blir inte så mycket bättre än så här. Konditori Drott ligger på Drottninggatan två i Enköping, precis mitt emot järnvägsstationen där tåg går ofta till Stockholm och Göteborg, och buss regelbundet i riktningen Uppsala.

På andra sidan gatan från den lite gammaldags järnvägsstationen i Sala ligger Ångbageriet. Stig in där tiden stått stilla, och förnim hur kanske Wilhelm Moberg eller Elise Ottesen Jensen värmt sig vid en kopp kaffe under ett tågbyte på sina resor i Sverige. Kommer ni semmeltid så säger vi bara: Temlorna! Mums!






Bilderna tagna i maj 2008

Det återstår för oss , skaparna av Potatisbakelse, att tacka  Bobo så hjärtligt för detta frodiga tantfiktips! Tack!

Efter en stärkande söndagspromenad i folkparken Seepark, fylld till bristningsgränsen av prunkande vinrankor och soldåsiga sköldpaddor, nådde vi utflyktens mål: Cafè Blust*, ett härligt sydtyskt cafè av den gamla skolan!

plus:

+beläget intill en genomfartsled, komplett med bensinmack och kiosk mittemot i en förort till Freiburg.

+ett rikt utbud av allehanda spritdrycker, mastiga tyska bakverk, frukostmenyer från jordens alla hörn (som när allt kom omkring ändå var mer eller mindre desamma, dvs. tyska, exempelvis var skillnaden mellan den klassiska tyska frukosten och den klassiska franska tillägget av en crosissant) och lättare lunchrätter.

+klientelet:  stammistanter imundigandes veckans höjdpunkt; ett berg av pasta carbonara medan de småpratade med servitrisen, kvarterets hårt arbetande män som samlas för en avkopplande kopp kaffe i solskenet i kafèträdgården.


+inredning: mycket krukväxter och plastblommor, enhetlig inredning i matchande färgskala, vitrinskåp med porslinsdockor till försäljning, fuskmarmorbord.

+servering: som i brukligt i Tyskland; bordsbetjäning.


minus:

-en hel kylmonter tillägnades de s.k. njutar-kulorna (t. ex. handgjorda lyx-praliner med smaker som hallon-chili eller annat piffigt).

* Som kuriosa kan nämnas att ordet 'Blust' är gammeldags eller sydtyskt och betyder blomma, men säkert är det också ett familjenamn.

Adress: Elsässer Straße 42, 79110 Freiburg, i förorten Mooswald

Detta fik är ett undantag: det är en pärla, skimrande som ett snäckskal i atlantens djupa vatten! Här har vi enbart plus att bjuda på!

• Roliga, fina inredningsdetaljer överallt att vila ögonen på: kovas med tygblommor; propagandaskyltar från livsmedelsverket ("Bröd är gott"); många olika lampor, t. ex. snäckan nedan.

• Trevlig och frikostig personal. Under recentionstillfället kommer tre små flickor in för att köpa helgens bröd, varpå kassabiträdet glatt utropar "jag lägger in tre stycken [kakor] gratis till er!".
• Billigt, prisexempel: Kaffe 15kr (första påtåren gratis).
• Inredningen har upphöjda nivåer med sittplatser.
• Serveringsbord med kaffe, thé och oboy på påse.
• Bra utbud, roliga saker utöver standardsortimentet.
• Uppfriskande icke-känsla för trendströmmningar. Utanför hänger en till synes nyskriven skylt (en liknande skylt finns även inne, se bild) "Nyhet! Nu har vi Kaffe latte och Cappucino", men väl inne ser vi först ingen skrytig espressoapparat eller kaffekvarn, lite senare dock upptäcker vi en kaffemaskin i fikarumsstil som står och skäms i ett hörn bredvid papperskorgen. Se bild.

Ett tantfik på dekis. I en genuint fin interiör som andas svunna tider med härliga fikor har en trendig stämning smugit sig in. Vad kan det bero på? Alla studenter som koffeindopar sig mellan tentorna? Lattemammornas osökta fräschhet och märkesväskor? Finns svaret i kaféets strävan efter piffighet? Kanske är det så. Vi säger: Piffighet går före fall.


Plus:

• Endast Apotekarnes läsk.
• Överskådligt prissystem på bakelserna och kakorna; I en disk kostar allt t ex 15kr och i en annan 20kr. Alltså, ett pris per disk.
• Påtår tar man själv.
• Fina kartbrickor och fågelskådarklocka.

• Enhetligt möblemang.

• Vackert läge, med utsikt över ankdamm och Flustret.

Minus:

• Drag av skapad nostalgi, exempelvis filmstjärnekort i svartvitt på väggarna.
• Piffigheten: "dark chocolate"=små mörka chokladkakor att förvärva vid disken; kandispinnar*; lösthé; kaffedrinkar.
• Mycket barnfamiljer.

Adress: Munkgatan 3.

*Ett slags pinne med brunt socker nertill i en klump, liknar en slickepinne.

Det var redan i unga år som min kärlek till tantkonditorierna väcktes.
Ett par år i början av nittiotalet, brukade jag och mamma på
måndagseftermiddagarna ta bilen in till Ulricehamn och mina
fiollektioner. Fiolen och jag kom inte vidare väl överens; under de
fyra korta terminer jag och min pryda småländska lärarinna Ann-Loui -
vars mest bestående intryck var att hon hade ett fotografi
föreställande en man med kraftig skäggväxt och sig själv fasttejpat i
sitt fiolfodral - höll ut, hann jag i rent raseri över min begränsade
musikaliska förmåga slå sönder inte bara en, utan två stråkar.

Det bästa med dessa veckliga utflykter var istället den tid mellan det
att jag hämtats hos dagmamman och det att lektionerna började. Den
tiden tillbringade nämligen jag och mamma på Gunnars Konditori, bland
budapestbakelser, smala och vackert kolorerade sugrör, soljuice på
flaska och ostfrallehalvor i gladpack, tanter som behöll hatten på,
röda sammetssoffor, märkliga taklampor, och gammal känsla.

Häromdagen besökte jag fiket ånyo, och då rullades minnena upp.
Minnena från högstadietiden då jag fyllde mina håltimmar med att sitta
på biblioteket och läsa, varken Dostojevski, Kafka eller Proust men
väl en reportagebok om den svunna konditorikulturen med läckra bilder
och gårdagens recept. Och från gymnasietidens eviga spaning efter ett
tillhåll dit även tjuvrökande alternativungdomar, äldre damer och gäng
av män i blåkläder tagit valt att förlägga sin verklighetsflykt.

Men det rör sig inte om ren skär nostalgi. Jag anar något av en anti-trend.
Förra årets modernistiska författarhändelse Martina Lowden
tillkännager stolt att hon hoppat av sin utbildning och istället
bildat sig bland femtiotalsinredningen på Konditori Valand, och
nu kan jag inte tänka mig ett bättre tillhåll när jag till sommaren,
för första gången på flera år vänder hem till småstadens lunkande liv.

www.raivi.com/punsch

En mycket ambitiös sida med tester av inte mindre än 121 st dammsugare (hittills) på olika caféer runt om i Sverige. Potatisbakelse är imponerade och känner ett starkt släktskap.
Väl värt ett besök alltså!